I strid med internationell humanitär rätt[1] har Israel, sedan ockupationen av Gaza och Västbanken inklusive Östra Jerusalem inleddes 1967, tillåtit och uppmuntrat civila israeler att flytta in på ockuperat område. Dessa personer kallas bosättare.
Vad är en bosättning?
De israeliska bosättarna lever i bosättningar. Bosättningar är organiserade samhällen bestående av civila israeler som etablerats på ockuperat område med godkännande och direkt eller indirekt stöd från den israeliska regeringen.[2] Boende i bosättningar är, bortsett från i något enstaka fall, endast möjligt för israeliska medborgare eller personer med judisk härkomst och således inte möjligt för palestinier från Östra Jerusalem eller Västbanken.[3]
Det finns sammanlagt 149 bosättningar på Västbanken, inklusive Östra Jerusalem.[4] Utöver detta finns det nio industriella zoner som kontrolleras av israeler.[5] Bebyggelse i de israeliska bosättningarna har pågått under varje regering sedan Israels ockupation inleddes 1967.[6] Enligt den israeliska människorättsorganisationen B’Tselem har alla israeliska regeringar implementerat en systematisk strategi för att uppmuntra israeler att flytta in på Västbanken.[7] Antalet bosättare har ökat dramatiskt på senare tid. Mellan åren 1987 till 2008 nästan tredubblades antalet från cirka 169.000[8] till 480.000[9].
Utposter
Utöver de 149 bosättningar som godkänts av israels regeringar finns ytterligare cirka 100 så kallade utposter.[10] Utposter är bosättningar som är olagliga enligt israelisk lag eftersom de saknar godkännande eller planering från den israeliska regeringen.[11] Enligt internationell humanitär rätt är alla bosättningar illegala. De första utposterna började etableras 1995 efter att den israeliska regeringen till följd av internationell press i stort sett slutat bygga nya bosättningar.[12] År 2005 publicerades, på uppdrag av den dåvarande premiärministern Ariel Sharons kontor, en utredning ofta kallad Sassonrapporten som fann att israeliska regeringsorgan och myndigheter spelat en betydande roll vid etablerandet av utposter, bland annat genom massivt ekonomiskt stöd. Mellan åren 2000-2004 investerade exempelvis Departementet för bebyggelse och konstruktion – trots vetskap om att det var olagligt – minst 71,8 miljoner shekels (cirka 150 miljoner kronor i dagens penningvärde) i utposterna. Den egentliga summan var enligt Sassonrapporten dock sannolikt betydligt högre.[13]
Du kan läsa mer om utposter och den israeliska statens inblandning vid etablerandet av dessa i vår sammanfattning av Sassonrapporten som du finner här.
Bosättningarnas inverkan
Västbanken har på grund av bosättningarna, för dem avsedda vägar och annan infrastruktur, blivit uppdelade i dussintals enklaver. Detta påverkar, på ett fundamentalt vis, palestiniers möjligheter att leva ett vanligt liv genom att försvåra handel, tillgång till arbeten, sjukhus, skolor, universitet med mera.[14] Där det inte finns några bosättningar, som på norra Västbanken, är fragmenteringen liten och palestinier kan röra sig mer fritt.[15] Mer än 38% av Västbanken består idag av bosättningar, utposter, militära områden, israelisk infrastruktur, och andra områden som är helt otillgängliga alternativt mycket svårtillgängliga för palestinier.[16] Bosättningar och utposter upptar med tillhörande odlingsmark drygt 5% av Västbanken.[17]
Bosättningarna länkas samman genom ett omfattande vägnät som möjliggör att israeler kan röra sig fritt mellan bosättningarna på Västbanken och Israel.[18] Palestinier är för det mesta förhindrade att använda detta vägnät eller har endast begränsad tillgång till det vilket kontrolleras genom ett strikt tillståndssystem samt hundratals vägspärrar, jordvallar och andra hinder.[19] OCHA konstaterar att vägnätet fungerar som korridorer för resande mellan Israel och bosättningarna på Västbanken samtidigt som det utgör en barriär för palestiniers rörelsefrihet.[20] I praktiken finns det två separata vägsystem för israeler och palestinier på Västbanken, där palestinier är tvungna att använda ett alternativt och sämre sådant.[21] Palestinier som lever på en sida av en väg främst avsedd för israeler kan inte längre korsa den med ett fordon för att ta sig till grannbyn utan tvingas till långa omvägar för att resa sträckor som tidigare tog fem minuter.[22]
Fragmenteringen av Västbanken påverkar såväl det sociala som ekonomiska livet negativt för en stor majoritet av den palestinska befolkningen.[23] Fragmenteringen är, enligt både Världsbanken och OCHA, en grundorsak till Västbankens försämrade ekonomi.[24] OCHA konstaterar att när såväl antalet bosättare som palestinier ökar kommer trycket på naturresurserna, det vill säga marken och vattnet att öka. Baserat på de senaste 42 årens trend är det uppenbart att bosättningarnas tillväxt med tillhörande vägar och infrastruktur kommer att ske på bekostnad av palestiniernas utveckling och rörelsefrihet.[25]
Bosättningarna och muren
I juni 2002 började Israel bygga en mur[26]. Det enda syftet med muren, som sades vara temporär, var enligt den israeliska regeringen att skapa säkerhet och att svara mot de självmordsbombare som tog sig in i Israel.[27] En överväldigande majoritet av muren, cirka 87%, byggs inne på den ockuperade Västbanken inklusive i och runt Östra Jerusalem.[28] Som djupast sträcker sig muren 22 kilometer in på det ockuperade palestinska området.[29] När muren är färdigbyggd kommer den omringa 80 bosättningar samt omkring 80% av alla bosättare och fysiskt sammankoppla dem med Israel.[30] På senare tid har representanter för den israeliska regeringen medgivit att muren även kan få politiska implikationer.[31] I december 2005 sade den dåvarande justitieministern Tzipi Livni att muren skulle utgöra Israels framtida gräns.[32] I juli 2008 stod cirka 57% av muren klar och ytterligare 9% var under konstruktion.[33] OCHA konstaterar att murens rutt är bestämd efter bosättningarna och bidrar till att göra bosättningarna permanenta.[34] Utan bosättningarnas existens skulle muren följa den Gröna linjen[35] som är den de-facto internationellt erkända gränsen.[36] När muren är färdigbyggd kommer 9,8% av Västbanken ligga på ”israels” sida om den. Detta område inkluderar bland annat hela det Östra Jerusalem.[37]
Bosättningarna och fredsprocessen
Det internationella samfundet är enigt om att de israeliska bosättningarna utgör ett stort hinder för en fredlig lösning på konflikten. EU hävdade så sent som i februari 2009 att de israeliska bosättningarna är ett stort hinder för fred i Mellanöstern och att fortsatt aktivitet i bosättningarna ifrågasätter israels seriositet när det gäller landets engagemang för en tvåstatslösning.[38] Denna åsikt delas av FN:s säkerhetsråd som i bland annat resolution 465 från 1980 slagit fast att bosättningarna är en uppenbar kränkning av den internationella humanitära rätten och dessutom utgör ett hinder för att uppnå en allsidig, rättvis och ihållande fred i Mellanöstern.[39] FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan konstaterade i sin slutrapport till säkerhetsrådet att bosättningarna är det enskilt största hindret för att realisera en territoriellt sammanhängande och livskraftig palestinsk stat.[40]
[1] Genèvekonventionen artikel 49 säger bland annat att”The Occupying Power shall not deport or transfer parts of its own civilian population into the territory it occupies.”, Internationella rödakorskommittén
[2] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, The Humanitarian Impact on Palestinians of Israeli Settlements and Other Infrastructure in The West Bank, 2007, s. 13
[3] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, The Humanitarian Impact on Palestinians of Israeli Settlements and Other Infrastructure in The West Bank, 2007, s. 13
[4] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, 2007, The Humanitarian Impact on Palestinians of Israeli Settlements and Other Infrastructure in The West Bank, s. 13
[5] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, 2007, The Humanitarian Impact on Palestinians of Israeli Settlements and Other Infrastructure in The West Bank, s. 13
[6] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, 2007, The Humanitarian Impact on Palestinians of Israeli Settlements and Other Infrastructure in The West Bank, s. 12
[7] B’Tselem, 2002, Land Grab – Israel’s Settlement Policy in the West Bank, s. 73
[8] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, 2007, The Humanitarian Impact on Palestinians of Israeli Settlements and Other Infrastructure in The West Bank, s. 20
[9] B’Tselem, Land Expropriation and Settlements, 2008,
[10] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, 2007, The Humanitarian Impact on Palestinians of Israeli Settlements and Other Infrastructure in The West Bank, s. 34
[11] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, 2007, The Humanitarian Impact on Palestinians of Israeli Settlements and Other Infrastructure in The West Bank, s. 34
[12] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, 2007, The Humanitarian Impact on Palestinians of Israeli Settlements and Other Infrastructure in The West Bank, s. 34
[13] Sasson, Talya, 2005, Summary of the Opinion Concerning Unauthorized Outposts, Officiell statlig israelisk rapport, s. 14
[14] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, 2007, The Humanitarian Impact on Palestinians of Israeli Settlements and Other Infrastructure in The West Bank, s. 58
[15] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, 2007, The Humanitarian Impact on Palestinians of Israeli Settlements and Other Infrastructure in The West Bank, s. 72
[16] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, 2007, The Humanitarian Impact on Palestinians of Israeli Settlements and Other Infrastructure in The West Bank, s. 8
[17] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, 2007, The Humanitarian Impact on Palestinians of Israeli Settlements and Other Infrastructure in The West Bank, s. 41
[18] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, 2007, The Humanitarian Impact on Palestinians of Israeli Settlements and Other Infrastructure in The West Bank, s. 58
[19] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, 2007, The Humanitarian Impact on Palestinians of Israeli Settlements and Other Infrastructure in The West Bank, s. 58-72
[20] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, 2007, The Humanitarian Impact on Palestinians of Israeli Settlements and Other Infrastructure in The West Bank, s. 70
[21] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, 2007, The Humanitarian Impact on Palestinians of Israeli Settlements and Other Infrastructure in The West Bank, s. 68
[22] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, 2007, The Humanitarian Impact on Palestinians of Israeli Settlements and Other Infrastructure in The West Bank, s. 70
[23] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, 2007, The Humanitarian Impact on Palestinians of Israeli Settlements and Other Infrastructure in The West Bank, s. 8
[24] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, 2007, The Humanitarian Impact on Palestinians of Israeli Settlements and Other Infrastructure in The West Bank, s. 58 och 72
[25] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, 2007, The Humanitarian Impact on Palestinians of Israeli Settlements and Other Infrastructure in The West Bank, s. 121
[26] Det råder delade meningar om vilken term som är mest korrekt att använda. Settlerwatch väljer att använda termen ”mur” eftersom den internationella domstolen år 2004 slog fast att det är en ”mur”. FN:s kontor för humanitärt bistånd använder termen ”barriär” medan israel hävdar att det är ett ”säkerhetsstängsel”.
[27] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, 2007, The Humanitarian Impact on Palestinians of Israeli Settlements and Other Infrastructure in The West Bank, s. 46
[28] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, 2008, The Humanitarian Impact of the Barrier, s. 4
[29] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, 2008, The Humanitarian Impact of the Barrier, s. 10
[30] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, 2008, The Humanitarian Impact of the Barrier, s. 6
[31] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, 2007, The Humanitarian Impact on Palestinians of Israeli Settlements and Other Infrastructure in The West Bank, s. 46
[32] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, 2007, The Humanitarian Impact on Palestinians of Israeli Settlements and Other Infrastructure in The West Bank, Detta citat hittas i nothänvisning nummer 33 på sida 56. Ursprungskällan är tidningen Haaretz och en artikel av Yuval Yoaz som Settlerwatch dock ej kunnat finna.
[33] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, 2008, The Humanitarian Impact of the Barrier, s. 4
[34]FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, 2007, The Humanitarian Impact on Palestinians of Israeli Settlements and Other Infrastructure in The West Bank, s. 124
[35] Den Gröna linjen är en de-facto internationellt erkänd gräns baserad på stilleståndslinjen från 1949 som följde det arab-israeliska krig som utbröt 1948. Källa: Diakonia, Är muren laglig? Fakta och statistik, Se även Wikipedia för mer information om den Gröna linjen.
[36] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, The Humanitarian Impact on Palestinians of Israeli Settlements and Other Infrastructure in The West Bank, 2007, s. 124
[37] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, 2008, The Humanitarian Impact of the Barrier, s. 6
[38] EU, 24/2 2009, Declaration by the Presidency on behalf of the European Union on the settlement activities of Israel
[40] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, 2007, The Humanitarian Impact on Palestinians of Israeli Settlements and Other Infrastructure in The West Bank, s. 124