Bosättarvåld

En rad olika rapporter från FN-organ och olika människorättsorganisationer har, likväl som statliga israeliska utredningar[1], uppmärksammat och riktat skarp kritik mot problemet med israeliska bosättare som begår brott mot palestinier. Problemet är välkänt och har varit officiellt erkänt av Israel sedan början av 80-talet. Trots detta har Israel gång på gång anklagats för att inte fullgöra sina plikter och skydda den palestinska civilbefolkningen mot bosättarnas attacker.

Ideologiskt motiverat våld – palestinier tvingas flytta

FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, publicerade i december 2008 en rapport som hävdar att bosättarvåld har en signifikant inverkan på den humanitära situationen på Västbanken. Attacker inträffar regelbundet och har blivit rutin i en del palestiniers vardag.[2] OCHA konstaterar att bosättarvåldet inte sker slumpartat – tvärt om är det ofta välplanerat, ideologiskt drivet och med målsättningen att uppnå herravälde över ett visst område.[3] I en del fall har bosättarnas attacker varit så systematiska – och de israeliska myndigheternas svar så svagt – att palestinier känt sig tvungna att flytta.[4] Bland våldshandlingarna nämns bland annat hur bosättare hetsat sina hundar mot kvinnor och barn, misshandel med olika tillhyggen, förgiftning av boskap samt nedbrända olivlundar.[5] Av de palestinier som skadats sedan 2006 utgörs, enligt OCHA, ungefär hälften av barn, kvinnor och personer över 70 år.[6] I Hebron, Västbankens näst största stad, har omkring 40% av lägenheterna och 75% av all affärsverksamhet i den gamla stadsdelen övergivits. [7] Denna stadsdel var tidigare kommersiellt centrum för hela södra Västbanken. Tusentals palestinier har således, till följd av de svåra levnadsförhållanden som orsakats av israeliska bosättares trakasserier och den israeliska militärens restriktioner, lämnat sina hem och affärsverksamheter i Hebron.[8]

Bosättarvåldet ökar

Flera internationella och israeliska organisationer har rapporterat om att bosättarvåldet ökar. 2008 var det värsta året hittills och OCHA såg en ökning med mer än 50% jämfört med 2006, det år då organisationen regelbundet började registrera bosättarnas attacker. Från januari till oktober 2008 registrerade OCHA 290 fall av bosättarrelaterade brott som riktats mot palestinier och deras egendom.[9] OCHA och den israeliska människorättsorganisationen Yesh Din menar dock, bland andra, att mörkertalet är stort och att endast en liten del av alla brott som begås av bosättare anmäls. Två anledningar till detta är att tilltron till den israeliska polisen är låg bland många palestinier samt att bosättarnas attacker blivit så vanligt förekommande.[10]

Bosättarnas brott ignoreras

Bristen på upprätthållande av lag och ordning är, enligt OCHA en nyckelfaktor till ökningen av bosättarnas våld.[11] I juni 2006 släpptes en lång rapport om bosättarnas våld av Yesh Din. Rapporten visar på en generell frånvaro av tillämpning av lagen gentemot bosättare som begår brott mot palestinier.[12] Israeliska soldater som bevittnar brotten tenderar enligt Yesh Din att ignorera dem. Många gånger ingriper de inte alls och endast i enstaka fall arresterar militären de israeliska förövarna.[13] Den israeliska polisens utredningar av bosättarnas brott visade sig dessutom vara mycket bristfällig. I mer än hälften av de 299 brottsutredningar Yesh Din undersökte hittades fel som ledde till att organisationen inkom med överklaganden mot att utredningarna lagts ned. Bland de fel som uppdagades märks bland annat att den israeliska polisen sällan besökte brottsplatser, att vittnesmål inte samlats in från huvudvittnen eller brottsmisstänkta samt att inte ett enda av alla de brottsmisstänka bosättarnas angivna alibin kontrollerades innan undersökningen lades ned. 5% av alla de anmälningar som gjorts hade tappats bort och därför aldrig utretts.  Över 90% av alla utredningar lades ned utan att åtal väckts.[14]

Yesh Dins slutsatser stärks av det faktum att en statlig israelisk utredning om etableringen av utposter, kallad Sassonrapporten, och som beställts av den dåvarande premiärministern Ariel Sharon år 2005 hävdar att attityden till bosättare som begår brott oftast är förlåtande vilket resulterat i en kraftig ökning av lagbrott.[15] Brottslingar ställs inte inför rätta.[16] Flera av israels justitiekanslerer har skarpt kritiserat de israeliska myndigheternas bristande förmåga att ta itu med bosättarnas brott. Den dåvarande Justitiekanslern Menachem Mazuz menade i november 2006 att upprätthållandet av lag och ordning på Västbanken inte bara var otillfredsställande utan mycket dåligt. Han hävdade att denna verklighet existerat ända sedan bosättningarnas begynnelse och konstaterade att den israeliska staten inte investerade tillräckliga resurser för att komma till rätta med problemet.[17]

Israels skyldigheter enligt internationell humanitär rätt

Som ockupationsmakt är Israel enligt den internationella humanitära rätten ansvarigt för att säkerställa allmän ordning och säkerhet. Det yttersta ansvaret för detta ligger på den israeliska armén som måste skydda de civila som lever under deras kontroll.[18] Artikel 43 i annexet till den fjärde Haagkonventionen anger att ockupationsmakten ”shall take all the measures in his power to restore, and ensure, as far as possible, public order and safety (…)”[19]. Den fjärde Genèvekonventionen anger i artikel 27 att civilbefolkningen som lever under ockupation ”shall be protected especially against all acts of violence or threats thereof and against insults and public curiosity.”[20]

Okunskapen stor om den israeliska arméns skyldigheter

Även israelisk lag är tydlig med att de israeliska soldaterna måste ingripa mot israeliska bosättare som begår brott. Soldaterna måste vidta varje nödvändig åtgärd för att förhindra skada på liv, person eller egendom.[21] Många rapporter hävdar att soldaterna i den israeliska armén inte tycks känna till att de måste agera mot bosättare som attackerar palestinier.[22] Det finns även många uppgifter om att befäl inom den israeliska armén uppmanar sina soldater att inte ingripa mot bosättarnas attacker, då de hävdar att det är den israeliska polisens sak.[23] Okunskapen tycks vara utbredd även bland det politiska ledarskiktet. Exempelvis konstaterade den dåvarande försvarsministern Amir Peretz 2007 felaktigt att israeliska soldater som bevittnat bosättare som attackerat palestinier utan att ingripa saknade befogenhet att göra detta.[24]


[1] Se till exempel Karp-kommissionen från 1981, Shamgar-kommissionen från 1994 eller Sasson-rapporten från 2005

[2] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, Unprotected: Israeli settler violence against Palestinian civilians and their property, 2008, s. 3

[3] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, Unprotected: Israeli settler violence against Palestinian civilians and their property, 2008, s. 3

[4] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, Unprotected: Israeli settler violence against Palestinian civilians and their property, 2008, s. 6

[5] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, Unprotected: Israeli settler violence against Palestinian civilians and their property, 2008, s. 6-8.

[6] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, Unprotected: Israeli settler violence against Palestinian civilians and their property, 2008, s. 1

[7] B’Tselem, Ghost Town, 2007, s. 5

[8] B’Tselem, Ghost Town, 2007, s. 75-77

[9] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, Unprotected: Israeli settler violence against Palestinian civilians and their property, 2008, s. 1

[10] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, Unprotected: Israeli settler violence against Palestinian civilians and their property, s. 3 samt Yesh Din, A Semblance of Law – Law enforcement upon Israeli Civilians in the West Bank, 2006, s. 44-48

[11] FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, Unprotected: Israeli settler violence against Palestinian civilians and their property, 2008, s. 15

[12] Yesh Din, A Semblance of Law – Law enforcement upon Israeli Civilians in the West Bank, 2006, s. 6

[13] Yesh Din,  A Semblance of Law – Law enforcement upon Israeli Civilians in the West Bank, 2006, s. 71-72

[14] Yesh Din, A Semblance of Law – Law enforcement upon Israeli Civilians in the West Bank, 2006, s. 6-7

[15] Sasson, Talya, Summary of the Opinion Concerning Unauthorized Outposts, Officiell statlig israelisk rapport, s. 26

[16] Sasson, Summary of the Opinion Concerning Unauthorized Outposts, Officiell statlig israelisk rapport, s. 25

[17] B’Tselem, Ghost Town, 2007, s. 42

[18] Yesh Din, A Semblance of Law – Law enforcement upon Israeli Civilians in the West Bank, 2006, s. 23

[19] Internationella Rödakorskommittén, Convention (IV) respecting the Laws and Customs of War on Land and its annex: Regulations concerning the Laws and Customs of War on Land,  1907

[20] Internationella Rödakorskommittén, Convention (IV) relative to the Protection of Civilian Persons in Time of War, 1949, artikel 27

[21] B’Tselem, Ghost Town, 2007, s. 48

[22] Se till exempel B’Tselem, Ghost Town, 2007, s. 41-51

[23] B’Tselem, Ghost Town, 2007, s. 45-48

[24] B’Tselem, Ghost Town, 2007, s. 47-48

Settler Watch

Settler Watch är en partipolitiskt och religiöst obunden ideell förening. Vårt syfte är att sprida information om israeliska bosättningar och internationell humanitär rätt samt skapa opinion för ett omedelbart stopp för all utvidgning av israeliska bosättningar på ockuperat palestinskt territorium.

Kontakt

Har du frågor om vårt arbete eller är intresserad av att Settler Watch kommer till din skola/arbetsplats och berättar om de israeliska bosättningarna och internationell rätt är du välkommen att kontakta oss via e-post: info@settlerwatch.com

Du kan också kontakta:

Johannes Mosskin
johannes.mosskin@settlerwatch.com
Tel 070-437 11 48

Olle Svahn
olle.svahn@settlerwatch.com

Johan Eurenius
johan.eurenius@settlerwatch.com

Sanna Wolff
sanna.wolff@settlerwatch.com